Camills hälsa

I dag gav jag "mina" coachade tjejer ett uppdrag inför nästa vecka.

 

Nämligen att skriva ett brev till sig själva.

 

I brevet ska dom skriva till sig själva hur dom önskar att livet ser ut om 4 månader.

Vilka deras svagheter o styrkor är just nu.

Vad som känns tufft, men hur gärna dom vill lyckas mm.

 

Brevet ska klistras igen och får öppnas om 4 månader.

 

Önskar att jag själv gjort det när jag nyss börjat.

 

Tänk att fått läsa vad jag skrivit nu.

 

Men hade antagligen stått en önskan till mig själv i mitt brev, att jag inte ska ge upp..

 

Att inte ta sikte för långt fram, utan göra så gott jag kan timme för timme o dag för dag.

För tillslut når man fram.!!

 

Men steg för steg kommer man få fortsätta ta resten av livet.

För det är ju inte slut bara i och med att det står en målsatt siffra på vågen, eller hur?

 

Under en viktminskning är det lätt till att man stirrar sig blind på målet o den där siffran..

 

Men sen då?

 

Man ska ju leva o hitta njutning o en balans i livet varje dag, man kan ju inte skuta fram "livet".

 

Men en strävan och en önskan att uppfylla sina mål, hjälper en framåt dag för dag.

 

Och att uppfylla sina egna mål, ger glädje, självsäkerhet o en större ödmjukhet för sig själv skulle jag våga påstå.

 

Jag längtar tills jag kan börja skriva till er om hur man tänker då man ska hålla vikten.

 

Och tänker också skriva ett brev till mig själv som får öppnas om 4 månader.

 

Det hjälper för att lättare associera O föreställa sig själv då.

 

Får se om jag lägger upp mitt brev här nu efter att jag skrivit det eller om jag gör det om 4 månader, det får vi se :)

 

Summarum Ta ett steg i taget, den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket.